You hate on the sneakers, you hate on me.

Jag hade svår ångest över mitt gymnasieval. Jag ville abolut inte hamna på en skola där jag bodde, vilket var på Lidingö. Jag gick i i mellan-och högstadiet där och det fick räcka. Hej å hå segregerat samhälle. Jag skämtar inte när jag säger att det enda utländska jag fick uppleva i min ö-kokong var en klasskamrat som var adopterad från Nigeria. Så fort 9an var över, och all Canada Goose/Timberland-ångest var över, sa jag hej då, och sökte mig in till stora staden. Tack och lov att jag kom in på mitt förstahandsval, annars hade jag nog fått en brat-överdos. På Södra Latin i Stockholm lärde jag känna både den ena och den andra. I min klass gick hon med feta cash, han som egentligen vill gå på Handels men inte kommer in, hon som kom in på Handels för att hon är den mest fokuserade personen bland 85orna, han vars coolhet kom från att trycka ner folk även om alla skrattade åt honom, hon som var den snygga tjejen etc etc. Du vet hur det är. Men i min klass fanns också den där rätt så tysta killen som var fruktansvärt söt och snäll, och som visste att han kunde äga alla men ändå var ödmjuk som fan. Den killen som menade det han sa, och som man skrattade med. Den coolaste snubben i min klass enligt mig.
När han sen började som korr-läsare på Stureplan.se kunde jag inte annat än gratta honom. Det var en enorm grej, och jag var glad för hans skull. Stureplan är inte lätt, och jag antog att en indiepopare som han aldrig skulle söka sig dit men det är grejen med honom, han kompromissade aldrig. När jag stötte på honom för några veckor sen på Söder, var han fortfarande samma söta popkille som alltid, men nu jobbar han med Stureplansgruppen. Jonathan Nederdal kommer i mina ögon alltid vara den killen som vet vad han vill och kommer komma dit med glans.
Dääääääremot,
Tydligen finns det en gammal hiphopare på Stureplan.se, men det retar alltid min hornhinna något att läsa artiklar som dissar något jag tycker mycket om. Det är ju bara logiskt. Jag ser inte ner på honom som person eller skribent eller what have you. Han är ju waaay cool Spy Bar-snubbe. He made it. In his own way. Stureplanskulturen. Den är intressant. Och har ett socio-kulturellt värde om inte annat. Men, why this? Alla på Stureplan ser mer eller mindre likadana ut, och alla hiphopare gör väl också det. Let's join forces in the battle. Eller, ska Yayo.se publicera en granskande artikel om hur backslick är lika kul nu som back in the 40s? Nä, let's all get along.
Läs hela och reflektera över populärkulturen: http://www.stureplan.se/frame.php?main=http://blogg.stureplan.se/herrbloggen/2008/01/29/sneakerhat/
Sneakers hör inte till Stureplan. That's all I'm saying efter att ha fått rådet att censurera mig..
Från en subkultur till en annan,
hate less fan.

Sneakerhat
Jag hatar sneakers. Speciellt på äldre. Eller kanske är det att jag bara har så svårt för människor som tar sneakers på för stort allvar. Medan mina kollegor som, till skillnad från mig, gillar modeveckan avlägger rapporter från det ängsliga kreddstockholms epicentrum presenterar jag nedan listan på de sneakers jag hatar mest.



1. Retardsneakern
Kallas även för Skatesneakern, eller kort och gott Vans. De är breda, tjocka och får alla som bär dem att se mongo ut. Bör kompletteras med att ha ena foten invinklad när man går för den autentiskt utvecklingsstörda looken. Här smygplåtad av mig på flygplatsen i Puerto Esondido.



2. Samlarsneakern
Skulle också kunna kallas för Designsneakern, om det inte vore för ett så enkelt faktum att alla sneaks är designade på ett eller annat sätt. Detta är sneakern som just det folk, som är anledningen till att jag hatar sneakers, bär. De tillverkas (eller målas) ofta i Japan, köps för tusentals dollar på eBay eller köas för i timmar av 30-åringar som på riktigt gillar graffiti och allmänt vägrar växa upp.



3. Förnekelsebratsneakern
De är enkla och vita, främsta företrädaren heter Stan Smith och de sitter uteslutande på fötterna på brats som inte vill vara brats. Att de hugger sig själva i ryggen och så bär skor som numera faktiskt är den exakta definitionen av svenska brats, är inget de tänker på. Min kollega Viktor Barth-kron bär konstant Stan Smiths och kanske vet varför?



4. Treckersneakern
Mellantinget mellan vandrarkängor och sneakers är populärt i landsorten och på tekniska högskolor. Man ser inte helt efterbliven ut i dem. Bara lite helylle och dum.



5. Kistasneakern
Kallas också för Huligansneakern eller helt enkelt Iraniersneakern. De är tajta som strumpor, har tunna sulor som knappt syns från sidorna, knyts ofta med kardborrband, pryds av räfflor och finns såväl i märken som Nike och Adidas som Lacoste .



6. Sportsneakern
Sist på listan för att de faktiskt finns av en anledning. Jag kan leva med unga förortshiphoppare som glider runt i basketskor. Jag kan inte leva med projektledartyperna som försöker se glassiga ut när de joggar inne på SATS.


tisdag 29 januari 2008 16:38 av Carl M Sundevall. | Diss, Skor |