onsdag 30 juli 2008
måndag 28 juli 2008
Nas VS Fox, The War Is On!
Nahhhsssssir Jones har grävts in sig i skiten, och nu kommer pseudointelligenta nyhetskanalen Fox efter honom. Jamen lilla hjärtat, du har ju en låt som heter "Sly Fox" på ett album som skulle hetat "Nigger". Du kan inte med rätta bli förvånad över att vår "humble correspondent" Bill O'Reilly ger sig på dig. Högkvalitativt battle det här. Det är sånt här Bill O'Reilly blir kåt på. Sura afroamerikaner som talar grammatiskt inkorrekt och viftar runt alla sortens våldsamheter. För det gör de. Alla. Fråga Bill O'Reilly eller den där svarta tjejen på Fox News. Om du hittar henne brevid Waldo.
Det är häftiga grejer det här. Nas har gett sig fan på att väcka USAs passivitet till liv och styra upp sanningen bakom "Fox and Friends". (Fox and whose friends exactly?).
Det är beundransvärt och på tiden, däremot är nog inte Nas världens bästa förespråkare för denna kampanj. Jag misstänker att vi som lyssnar på honom ändå aldrig skulle ägna Fox en halv sekund, och de som redan kollar på Fox, skulle de verkligen lyssna på vad Nasir Jones tycker?
/em.
tisdag 22 juli 2008
Way Out West och Adebisi.
Urban åker på festival igen! This time it is to the west. The very very west. Jag har personligen aldrig varit på Way Out West förr (nej, varken sett Kanye eller Erykah där) så det kommer bli väldigt roligt! Dessutom finns det en chans att man får se Lauryn Hill där. Det har spekulerats kring detta, men jag hoppas innerligt att the woderfully talented crazy lady kommer dit. Sen ska ju faktiskt N.E.R.D dit så det kan man se fram emot. (Skvallerläste att Pharreelll blivit pappa..undrar om den ungen kommer heta nåt sånt där Hollywood-coolt? Typ Erin Knife Cucumber Williams...) Petter ska även finnas på plats där. Honom har jag inte sett på scen på riktigt länge. Sist var han helt snaggad.
What else?
RMH ska hosta en fest på Torsdag, som jag inte ska gå på eftersom jag ska ha Oz-maraton hos en kompis. Säsong 1 Emerald City. Can't wait! Har saknat Oz sen det drogs bort från Ztv. Scrubs och Sex and the City could never fill that void.
På Lördag är det fest igen..denna gång är det JSon som har release för sitt Smoke Mixtape. Tydligen ska Finest.se eller Stockholms Finest eller vad det nu kan heta, fota alla coola kids nu när "Stureplan fattat att det är blattehiphop som är inne" (som jag fick höra häromdagen...intressant...). Det stressar mig lite. Det blir lätt så otrevlig stämning när folk fotar alla "vackra och coola"...
Och apropå mixtapes..
Ibland undrar jag varför jag och Henok Achido inte är gifta? Jag menar, det borde vi vara. Jag är ledsen Marcus Price, men this kickers has moved on.
Gå in på http://www.myspace.com/henokachido och ladda ner Henoks senaste mixtape.
NU!
//e.
tisdag 15 juli 2008
"Är det inte du som är..."
Vilket jävla virrvarr. Jag måste hitta mitt chi. Phi. Chiuaua. Mitt innersta lugn. Just nu är jag lite tankspridd, in a very non-creative way. Fokusera. Köp lite skivor på rea (The Chronic -Dr Dre, Neigbourhood Watch -Dilated Peoples, With Lasers -Bonde Do Role), gå på den ultimata tjejfilmen (Sex And The City) med en killkompis, affischera med syrran, fixa mobilen, ät sushi, läs Vice och Christoffer Hitchens, skriv, träna, slappa och klura ut vad jag ska ta för beslut på egen hand och vilka beslut jag behöver hjälp med. Slutligen, komma fram till att jag behöver råd. Ta tag i livet helt enkelt. Och äta sushi igen, för det är jävligt gott.
Aldrig Sälja Sig, sa hippiekillen med armlånga dreads på Finladsfärjan. Varför är det svårt att lyssna när ALLA säger samma sak? Jag struntar väl i om du vet vad jag heter. Jaha, du var med i den där videon..mm..tack men nej tack. Fest är kul, presspass är kul, gratis är kul men... Jag måste göra det här på rätt sätt.
Söker mitt chi hos mina nya gudar Robert och Calle. Och Rickard. Och Alon. Och Killen.
Jag tar en tankepaus.
meanwhile, kolla på den här nya videon...
Farnsworth Bentley ft. Kanye West & Andre 3000 “Everybody”
//em.
Aldrig Sälja Sig, sa hippiekillen med armlånga dreads på Finladsfärjan. Varför är det svårt att lyssna när ALLA säger samma sak? Jag struntar väl i om du vet vad jag heter. Jaha, du var med i den där videon..mm..tack men nej tack. Fest är kul, presspass är kul, gratis är kul men... Jag måste göra det här på rätt sätt.
Söker mitt chi hos mina nya gudar Robert och Calle. Och Rickard. Och Alon. Och Killen.
Jag tar en tankepaus.
meanwhile, kolla på den här nya videon...
Farnsworth Bentley ft. Kanye West & Andre 3000 “Everybody”
//em.
fredag 11 juli 2008
Gym Class Heroes + Busta Rhymes ?
När jag såg Busta på Berns för ett tag sen, räknade han upp alla som gästar hans nya album. Heavy name dropping. Men när Gym Class Heroes i september släpper "The Quilt" så är Busta där och gästar på "Peace Sign". Där ser man. Jag hörde låten idag, och..jo, det funkar...
...eller?
tisdag 8 juli 2008
Funken, Pure P, Andrue Cavaco och 1/3 Sidewalk, Back In The Day
Emilia säger:
jag brukar säga att det finns få som låter lika snygga i rösten som du. and I stick to it.
Funken säger:
men vad tyckte du om låten då?
Funken säger:
du e första som hör
Emilia säger:
du och Drums är en kollossssaaalllt bra duo. Jag gillar den. det känns väldigt du. det är snyggt att det är ganska mycket sång i..i like that. du har en fett fin röst.
Funkenteller. What can I say? Om kyssar hade en röst, skulle det låta som Funkenteller. Just nu laddar han och Drums upp med nytt projekt, "2 Bad" och jobbar på en skiva med namnet "4 You". Nya låtar som den som han och jag talade om i ovannämnda dialog för 5 minuter sen (dock väldigt sekretessbelagt..jag är ledsen, men jag kan inte ge mer information än att låten var grym och jag ser fram emot DS69och 4 You. Bring it!)
Kuriosa: Funkenteller, Pure P och Andrue Cavaco hade en grupp med Sidewalk-Daniel för typ 5 år sedan. Då var Funkenteller Deilirum Tremenz. Things change. Det lustiga är att jag talat med Sidewalk-grabbarna om en intervju och det är igång, men jag hann inte slå på Rec förrän Kingsize skrivit om dem i senaste numret. Crap! Men det kommer göras iallafall. Tråkigt bara, jag trodde jag skulle hinna före. Damn!
Det här klippet är av Funken/Pure P/Andrue Cavaco/Sidewalk-Daniel...enjoy the great acting and the wonderful funk!
/em.
jag brukar säga att det finns få som låter lika snygga i rösten som du. and I stick to it.
Funken säger:
men vad tyckte du om låten då?
Funken säger:
du e första som hör
Emilia säger:
du och Drums är en kollossssaaalllt bra duo. Jag gillar den. det känns väldigt du. det är snyggt att det är ganska mycket sång i..i like that. du har en fett fin röst.
Funkenteller. What can I say? Om kyssar hade en röst, skulle det låta som Funkenteller. Just nu laddar han och Drums upp med nytt projekt, "2 Bad" och jobbar på en skiva med namnet "4 You". Nya låtar som den som han och jag talade om i ovannämnda dialog för 5 minuter sen (dock väldigt sekretessbelagt..jag är ledsen, men jag kan inte ge mer information än att låten var grym och jag ser fram emot DS69och 4 You. Bring it!)
Kuriosa: Funkenteller, Pure P och Andrue Cavaco hade en grupp med Sidewalk-Daniel för typ 5 år sedan. Då var Funkenteller Deilirum Tremenz. Things change. Det lustiga är att jag talat med Sidewalk-grabbarna om en intervju och det är igång, men jag hann inte slå på Rec förrän Kingsize skrivit om dem i senaste numret. Crap! Men det kommer göras iallafall. Tråkigt bara, jag trodde jag skulle hinna före. Damn!
Det här klippet är av Funken/Pure P/Andrue Cavaco/Sidewalk-Daniel...enjoy the great acting and the wonderful funk!
/em.
You hate on the sneakers, you hate on me.
Jag hade svår ångest över mitt gymnasieval. Jag ville abolut inte hamna på en skola där jag bodde, vilket var på Lidingö. Jag gick i i mellan-och högstadiet där och det fick räcka. Hej å hå segregerat samhälle. Jag skämtar inte när jag säger att det enda utländska jag fick uppleva i min ö-kokong var en klasskamrat som var adopterad från Nigeria. Så fort 9an var över, och all Canada Goose/Timberland-ångest var över, sa jag hej då, och sökte mig in till stora staden. Tack och lov att jag kom in på mitt förstahandsval, annars hade jag nog fått en brat-överdos. På Södra Latin i Stockholm lärde jag känna både den ena och den andra. I min klass gick hon med feta cash, han som egentligen vill gå på Handels men inte kommer in, hon som kom in på Handels för att hon är den mest fokuserade personen bland 85orna, han vars coolhet kom från att trycka ner folk även om alla skrattade åt honom, hon som var den snygga tjejen etc etc. Du vet hur det är. Men i min klass fanns också den där rätt så tysta killen som var fruktansvärt söt och snäll, och som visste att han kunde äga alla men ändå var ödmjuk som fan. Den killen som menade det han sa, och som man skrattade med. Den coolaste snubben i min klass enligt mig.
När han sen började som korr-läsare på Stureplan.se kunde jag inte annat än gratta honom. Det var en enorm grej, och jag var glad för hans skull. Stureplan är inte lätt, och jag antog att en indiepopare som han aldrig skulle söka sig dit men det är grejen med honom, han kompromissade aldrig. När jag stötte på honom för några veckor sen på Söder, var han fortfarande samma söta popkille som alltid, men nu jobbar han med Stureplansgruppen. Jonathan Nederdal kommer i mina ögon alltid vara den killen som vet vad han vill och kommer komma dit med glans.
Dääääääremot,
Tydligen finns det en gammal hiphopare på Stureplan.se, men det retar alltid min hornhinna något att läsa artiklar som dissar något jag tycker mycket om. Det är ju bara logiskt. Jag ser inte ner på honom som person eller skribent eller what have you. Han är ju waaay cool Spy Bar-snubbe. He made it. In his own way. Stureplanskulturen. Den är intressant. Och har ett socio-kulturellt värde om inte annat. Men, why this? Alla på Stureplan ser mer eller mindre likadana ut, och alla hiphopare gör väl också det. Let's join forces in the battle. Eller, ska Yayo.se publicera en granskande artikel om hur backslick är lika kul nu som back in the 40s? Nä, let's all get along.
Läs hela och reflektera över populärkulturen: http://www.stureplan.se/frame.php?main=http://blogg.stureplan.se/herrbloggen/2008/01/29/sneakerhat/
Sneakers hör inte till Stureplan. That's all I'm saying efter att ha fått rådet att censurera mig..
Från en subkultur till en annan,
hate less fan.
Sneakerhat
Jag hatar sneakers. Speciellt på äldre. Eller kanske är det att jag bara har så svårt för människor som tar sneakers på för stort allvar. Medan mina kollegor som, till skillnad från mig, gillar modeveckan avlägger rapporter från det ängsliga kreddstockholms epicentrum presenterar jag nedan listan på de sneakers jag hatar mest.
1. Retardsneakern
Kallas även för Skatesneakern, eller kort och gott Vans. De är breda, tjocka och får alla som bär dem att se mongo ut. Bör kompletteras med att ha ena foten invinklad när man går för den autentiskt utvecklingsstörda looken. Här smygplåtad av mig på flygplatsen i Puerto Esondido.
2. Samlarsneakern
Skulle också kunna kallas för Designsneakern, om det inte vore för ett så enkelt faktum att alla sneaks är designade på ett eller annat sätt. Detta är sneakern som just det folk, som är anledningen till att jag hatar sneakers, bär. De tillverkas (eller målas) ofta i Japan, köps för tusentals dollar på eBay eller köas för i timmar av 30-åringar som på riktigt gillar graffiti och allmänt vägrar växa upp.
3. Förnekelsebratsneakern
De är enkla och vita, främsta företrädaren heter Stan Smith och de sitter uteslutande på fötterna på brats som inte vill vara brats. Att de hugger sig själva i ryggen och så bär skor som numera faktiskt är den exakta definitionen av svenska brats, är inget de tänker på. Min kollega Viktor Barth-kron bär konstant Stan Smiths och kanske vet varför?
4. Treckersneakern
Mellantinget mellan vandrarkängor och sneakers är populärt i landsorten och på tekniska högskolor. Man ser inte helt efterbliven ut i dem. Bara lite helylle och dum.
5. Kistasneakern
Kallas också för Huligansneakern eller helt enkelt Iraniersneakern. De är tajta som strumpor, har tunna sulor som knappt syns från sidorna, knyts ofta med kardborrband, pryds av räfflor och finns såväl i märken som Nike och Adidas som Lacoste .
6. Sportsneakern
Sist på listan för att de faktiskt finns av en anledning. Jag kan leva med unga förortshiphoppare som glider runt i basketskor. Jag kan inte leva med projektledartyperna som försöker se glassiga ut när de joggar inne på SATS.
tisdag 29 januari 2008 16:38 av Carl M Sundevall. | Diss, Skor |
När han sen började som korr-läsare på Stureplan.se kunde jag inte annat än gratta honom. Det var en enorm grej, och jag var glad för hans skull. Stureplan är inte lätt, och jag antog att en indiepopare som han aldrig skulle söka sig dit men det är grejen med honom, han kompromissade aldrig. När jag stötte på honom för några veckor sen på Söder, var han fortfarande samma söta popkille som alltid, men nu jobbar han med Stureplansgruppen. Jonathan Nederdal kommer i mina ögon alltid vara den killen som vet vad han vill och kommer komma dit med glans.
Dääääääremot,
Tydligen finns det en gammal hiphopare på Stureplan.se, men det retar alltid min hornhinna något att läsa artiklar som dissar något jag tycker mycket om. Det är ju bara logiskt. Jag ser inte ner på honom som person eller skribent eller what have you. Han är ju waaay cool Spy Bar-snubbe. He made it. In his own way. Stureplanskulturen. Den är intressant. Och har ett socio-kulturellt värde om inte annat. Men, why this? Alla på Stureplan ser mer eller mindre likadana ut, och alla hiphopare gör väl också det. Let's join forces in the battle. Eller, ska Yayo.se publicera en granskande artikel om hur backslick är lika kul nu som back in the 40s? Nä, let's all get along.
Läs hela och reflektera över populärkulturen: http://www.stureplan.se/frame.php?main=http://blogg.stureplan.se/herrbloggen/2008/01/29/sneakerhat/
Sneakers hör inte till Stureplan. That's all I'm saying efter att ha fått rådet att censurera mig..
Från en subkultur till en annan,
hate less fan.
Sneakerhat
Jag hatar sneakers. Speciellt på äldre. Eller kanske är det att jag bara har så svårt för människor som tar sneakers på för stort allvar. Medan mina kollegor som, till skillnad från mig, gillar modeveckan avlägger rapporter från det ängsliga kreddstockholms epicentrum presenterar jag nedan listan på de sneakers jag hatar mest.
1. Retardsneakern
Kallas även för Skatesneakern, eller kort och gott Vans. De är breda, tjocka och får alla som bär dem att se mongo ut. Bör kompletteras med att ha ena foten invinklad när man går för den autentiskt utvecklingsstörda looken. Här smygplåtad av mig på flygplatsen i Puerto Esondido.
2. Samlarsneakern
Skulle också kunna kallas för Designsneakern, om det inte vore för ett så enkelt faktum att alla sneaks är designade på ett eller annat sätt. Detta är sneakern som just det folk, som är anledningen till att jag hatar sneakers, bär. De tillverkas (eller målas) ofta i Japan, köps för tusentals dollar på eBay eller köas för i timmar av 30-åringar som på riktigt gillar graffiti och allmänt vägrar växa upp.
3. Förnekelsebratsneakern
De är enkla och vita, främsta företrädaren heter Stan Smith och de sitter uteslutande på fötterna på brats som inte vill vara brats. Att de hugger sig själva i ryggen och så bär skor som numera faktiskt är den exakta definitionen av svenska brats, är inget de tänker på. Min kollega Viktor Barth-kron bär konstant Stan Smiths och kanske vet varför?
4. Treckersneakern
Mellantinget mellan vandrarkängor och sneakers är populärt i landsorten och på tekniska högskolor. Man ser inte helt efterbliven ut i dem. Bara lite helylle och dum.
5. Kistasneakern
Kallas också för Huligansneakern eller helt enkelt Iraniersneakern. De är tajta som strumpor, har tunna sulor som knappt syns från sidorna, knyts ofta med kardborrband, pryds av räfflor och finns såväl i märken som Nike och Adidas som Lacoste .
6. Sportsneakern
Sist på listan för att de faktiskt finns av en anledning. Jag kan leva med unga förortshiphoppare som glider runt i basketskor. Jag kan inte leva med projektledartyperna som försöker se glassiga ut när de joggar inne på SATS.
tisdag 29 januari 2008 16:38 av Carl M Sundevall. | Diss, Skor |
She says she loves me but...
- Jag litar på RMH...
- Litar du på Adam Tensta?, frågade jag.
- Jag sa att jag litade på RMH...
Detta knappa samtal uppkom efter att jag berättade för en vän att bloggdrottningen Blondinbella ska vara med i "Dopeboy" videon. Vad ska man säga? Hon ska tydligen representera Stureplanskulturen eller nåt liknande som är totalt oförutsägbart...Under samma samtal, frågade denna underbara vän vad jag tyckte om den moderna hiphopen.. Vilken?, frågade jag. I största allmänhet, svarade han.
I största allmänhet tror jag att om jag kunde pin-pointa ett ögonblick när jag skakade på huvudet och såg hiphopens namn dras i smuts, så var det nog när man började kalla Black Eyed Peas (post Fergie) för hiphop. Tänk, efter det kom Pussy Cat Dolls...Senast såg jag en Kat Deluna ft. Busta Rhymes videon och jag hörde mig själv säga Fan vad hon ser ut som Christina Milian. Jag saknar Lauryn Hill (ja, jag vet att hon är en crazy lady, men hon har ändå sig själv kvar). Rihanna i all ära. Jag saknar TLC. Estelle i all ära. Igår såg jag en gammal Destiny's Child video och jag erkänner att jag varit rätt så oblivious to the fact att Beyoncé är en vit tjej med kurvor. Think about it. Efter det kom en Chris Brown-video, varpå min polare sa Shit, det här är typ så vit man kan vara och ändå kalla sig svart. Det tyckte jag var lite hårt..Jag håller inte med om att det är själva hudfärgen som anpassas, det är snarare själva bilden av artisten. Det är Beyoncés blonda hår och Shakiras "nya" sätt att identifiera sig med den amerikanska kulturen och totalt lämna den färgstarka blatte-grejen behind. Gud förbjude att man är som man är.
När Shakira skulle slå stort i USA, fick hon det fina rådet att färga håret blont. Sen gick det som det gick. Jag saknar Angie Stone.
Nog om tjejerna.
Mtv visade en gammal Snoop/Dr Dre-The Chronic-video med hela block party grejen och jag undrar om tjejer har fått kompromissa sitt utseende för att tilltala så många som möjligt (a.k.a. sälja mer) på samma sätt som killar fått ge upp den här "fan vad kul vi har när vi är oss själva och grillar korv med polarna och åker runt i våra bilar och spanar in brudar", och blivit den här stekarkillen som vill hooka med en tjej på klubben men åh nej, hans kläder kan bli skrynkliga och hans nyskurna diamanter kan trilla av.
Jag saknar Coolio. Nästan.
ps. idag fyller FormOne år. Grattis we say. och, det går inte att hata Robert Zillén. läs senaste Rocky-tidningen. Han nämner inga namn, men fetare diss får man leta efter. Det tråkiga är att man kan vara lite borderline knäpp, men de han skriver om är fortfarande sjyssta killar. Still, så jäkla kul skrivet..shit..write, write on!
love.
- Litar du på Adam Tensta?, frågade jag.
- Jag sa att jag litade på RMH...
Detta knappa samtal uppkom efter att jag berättade för en vän att bloggdrottningen Blondinbella ska vara med i "Dopeboy" videon. Vad ska man säga? Hon ska tydligen representera Stureplanskulturen eller nåt liknande som är totalt oförutsägbart...Under samma samtal, frågade denna underbara vän vad jag tyckte om den moderna hiphopen.. Vilken?, frågade jag. I största allmänhet, svarade han.
I största allmänhet tror jag att om jag kunde pin-pointa ett ögonblick när jag skakade på huvudet och såg hiphopens namn dras i smuts, så var det nog när man började kalla Black Eyed Peas (post Fergie) för hiphop. Tänk, efter det kom Pussy Cat Dolls...Senast såg jag en Kat Deluna ft. Busta Rhymes videon och jag hörde mig själv säga Fan vad hon ser ut som Christina Milian. Jag saknar Lauryn Hill (ja, jag vet att hon är en crazy lady, men hon har ändå sig själv kvar). Rihanna i all ära. Jag saknar TLC. Estelle i all ära. Igår såg jag en gammal Destiny's Child video och jag erkänner att jag varit rätt så oblivious to the fact att Beyoncé är en vit tjej med kurvor. Think about it. Efter det kom en Chris Brown-video, varpå min polare sa Shit, det här är typ så vit man kan vara och ändå kalla sig svart. Det tyckte jag var lite hårt..Jag håller inte med om att det är själva hudfärgen som anpassas, det är snarare själva bilden av artisten. Det är Beyoncés blonda hår och Shakiras "nya" sätt att identifiera sig med den amerikanska kulturen och totalt lämna den färgstarka blatte-grejen behind. Gud förbjude att man är som man är.
När Shakira skulle slå stort i USA, fick hon det fina rådet att färga håret blont. Sen gick det som det gick. Jag saknar Angie Stone.
Nog om tjejerna.
Mtv visade en gammal Snoop/Dr Dre-The Chronic-video med hela block party grejen och jag undrar om tjejer har fått kompromissa sitt utseende för att tilltala så många som möjligt (a.k.a. sälja mer) på samma sätt som killar fått ge upp den här "fan vad kul vi har när vi är oss själva och grillar korv med polarna och åker runt i våra bilar och spanar in brudar", och blivit den här stekarkillen som vill hooka med en tjej på klubben men åh nej, hans kläder kan bli skrynkliga och hans nyskurna diamanter kan trilla av.
Jag saknar Coolio. Nästan.
ps. idag fyller FormOne år. Grattis we say. och, det går inte att hata Robert Zillén. läs senaste Rocky-tidningen. Han nämner inga namn, men fetare diss får man leta efter. Det tråkiga är att man kan vara lite borderline knäpp, men de han skriver om är fortfarande sjyssta killar. Still, så jäkla kul skrivet..shit..write, write on!
love.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
