måndag 29 september 2008

I'm talking bout my bitch yall

Fyfan vad Sidewalk är bra. Ny funkig kärlek inpumpad i mina ådror. Deras nya singel "President" med Thomas Rusiak och Swingfly är madness! Jag börjar undra hur mycket svensk hiphop egentligen har att ge? Det verkar inte som att det tar slut. Vad bra. För mig. Frågan är om alla som lyssnar på Ken Ring eller Adam Tensta har blivit så inne i den grejen att de inte riktigt kan ta in funkbiten? Jag tänkte på det när jag var och såg mina favorithjältar, Supahumans, hurvida deras "mission" kan slå igenom eller inte. De är ju så grymt duktiga, men frågan är om vi är redo?

/e.

torsdag 18 september 2008

Hej igen!

Det har varit rätt mycket den senaste tiden. Jag har varit lite dålig med att hålla koll på bloggen. Detta har hänt:
Jag har intervjuat Pato Pooh (som snart släpper ny singel med Lazee. Grym video blir det till det! Lägg namnet Maceo Frost i minnet) och Ametist. Läs om det på Yayo.se om någon vecka. Runt den 25e kommer nästa nummer ut.
Pato lovade att försöka komma till vår fina nya studio någon gång, så det ska jag trycka så mycket jag bara kan på. Shazaam kommer till Uppsala den 1a Oktober verkar det som. Missa inte det!
Urban har börjat sända igen! Stronger than ever! Ny studio, ny tid och ny dag, samma gamla goda hiphop!
TISDAGAR 18-19
www.studentradion.com

meanwhile, reflektera över detta...:

Dags att reagera mot hiphopens sneda ideal

En flicka gråter på toaletten medan skoldansen pågår. Hon har just våldtagits.
En annan ligger i sitt eget blod på det schackrutiga golvet i sin trappuppgång och kippar efter andan.
De båda misstänka gärningsmännen verkar inom musik som kan sorteras inom genren hiphop.
Det är sanningen.
Så kalla mig kristen. Bannlys mig från ditt dansgolv. Men det är dags att ta upp diskussionen om den snedvridna människosyn som hiphopen fortfarande kommer undan med.
Det är ingen slump att både den ene artisten, som var med då en 15-årig flicka våldtogs i hans backstagerum, och den andre artisten, som misstänks för att ha misshandlat sin unga fru medvetslös, båda är stora inom hiphop. Alla vet att genren glorifierar gangsters och hallickar. Det är så djupt insjunket i vårt medvetande att man inte längre reagerar på bara tuttar och skakande rumpor som fläskas ut kring männen i videorna.
Man har accepterat att tjejer är bitches’n’hoes. Man bortser från kvinnoförnedrande texter, för beatet är så coolt och nyskapande. Man skojar till och med om innehållet i låtarna. Står där med armarna i kors lite tufft och ser ner på brud-polarna.
Fast det är inte roligt. Inte när man är en bitch med ett jack i huvudet. Eller en hoe, som våldtagits i ett backstagerum innan konserten.
En av världens störste rappare Snoop Dogg inledde sin Hultsfredsspelning 2005 med att visa en p-rulle där han avslutade hela akten med att skjuta ena tjejen i ansiktet. Några kanske skrattade åt det bisarra i att visa en sådan film för 15 000 taniga indieungar i en skog i Småland.
Men alla gick vi därifrån med ett slags okej. Det är okej att behandla kvinnor så, och skratta åt det.
För varje liknande upplevelse blir det svårare att skilja på när det är ballt att ha tjejer som hål och slagpåse och när det är hemskt.
Och våld är vad som till slut händer.
Det smärtar mig att skylla på musiken. Det finns så mycket bra hiphop som inte förtjänar den här krönikan.
Men tills vidare måste vi fortsätta fråga. Varför?

- Annah Björk
http://stockholm.city.se/nyheter/2008/09/17/Dags_att_reagera_mot_hiphopens_sneda_ideal/