Igår var det avslutningsmiddag på Studentradion. Folk var uppklädda och festliga,det dracks (i enorma mängder) och det hölls tal, det sjöngs och flirtades (det vet du!) och det delades ut priser.
Det låter fruktansvärt klyschigt, men jag hade verkligen inte räknat med att få något pris. Verkligen inte. Så när det sista priset skulle delas ut så lyssnade jag knappt. Speciellt eftersom Gabriel Heyman som delade ut priset talade länge och väl om vad det egentligen stod för. Vad Priset För Årets Brandfackla var och hur en sådan person är en inspiration för alla och bla bla. Ofta det är mig han snackar om tänkte jag.
Men när jag sedan snappade upp orden "hiphop" och "hon" i samma kontenta så började fjärliarna i magen få spasmer.
Motiveringen minns jag knappt, men det hade nåt att göra med den mängd reportage vi gjort, mitt engagemang och fina resultat, och hur jag (hehe) "guidar lyssnare genom hiphopdjungeln"...
"Priset för årets BRANDFACKLA går till...Emilia Melgar Arnheim!”
Jag fick en kram och ett fint pris, och det viskades i mitt öra "Du måste hålla tal..."
Så då gjorde jag det...eller försökte... Jag minns knappt vad jag sa, men jag minns att jag skakade väldigt och torkade av en liten tår.
Senare under kvällen frågade vår alldelles underbara musikchef mig om jag kunde tänka mig vara ansvarig för saker och ting på Hultsfred. Intervjuer och vem som gör vad, och sköta kontaker etc.
Hur tackar man nej till det?
Jag blev helt mållös.
MOTHERFUCKIN BRING IT!
Cheers för en av de finaste festerna i mitt liv och för äran att få ta emot ett pris av sådana underbara medarbetare som älsklingarna på Studentradion!
turning shitty days into golden haze.
//Em.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar