När jag såg Busta på Berns för ett tag sen, räknade han upp alla som gästar hans nya album. Heavy name dropping. Men när Gym Class Heroes i september släpper "The Quilt" så är Busta där och gästar på "Peace Sign". Där ser man. Jag hörde låten idag, och..jo, det funkar...
Emilia säger: jag brukar säga att det finns få som låter lika snygga i rösten som du. and I stick to it. Funken säger: men vad tyckte du om låten då? Funken säger: du e första som hör Emilia säger: du och Drums är en kollossssaaalllt bra duo. Jag gillar den. det känns väldigt du. det är snyggt att det är ganska mycket sång i..i like that. du har en fett fin röst.
Funkenteller. What can I say? Om kyssar hade en röst, skulle det låta som Funkenteller. Just nu laddar han och Drums upp med nytt projekt, "2 Bad" och jobbar på en skiva med namnet "4 You". Nya låtar som den som han och jag talade om i ovannämnda dialog för 5 minuter sen (dock väldigt sekretessbelagt..jag är ledsen, men jag kan inte ge mer information än att låten var grym och jag ser fram emot DS69och 4 You. Bring it!) Kuriosa: Funkenteller, Pure P och Andrue Cavaco hade en grupp med Sidewalk-Daniel för typ 5 år sedan. Då var Funkenteller Deilirum Tremenz. Things change. Det lustiga är att jag talat med Sidewalk-grabbarna om en intervju och det är igång, men jag hann inte slå på Rec förrän Kingsize skrivit om dem i senaste numret. Crap! Men det kommer göras iallafall. Tråkigt bara, jag trodde jag skulle hinna före. Damn! Det här klippet är av Funken/Pure P/Andrue Cavaco/Sidewalk-Daniel...enjoy the great acting and the wonderful funk!
Jag hade svår ångest över mitt gymnasieval. Jag ville abolut inte hamna på en skola där jag bodde, vilket var på Lidingö. Jag gick i i mellan-och högstadiet där och det fick räcka. Hej å hå segregerat samhälle. Jag skämtar inte när jag säger att det enda utländska jag fick uppleva i min ö-kokong var en klasskamrat som var adopterad från Nigeria. Så fort 9an var över, och all Canada Goose/Timberland-ångest var över, sa jag hej då, och sökte mig in till stora staden. Tack och lov att jag kom in på mitt förstahandsval, annars hade jag nog fått en brat-överdos. På Södra Latin i Stockholm lärde jag känna både den ena och den andra. I min klass gick hon med feta cash, han som egentligen vill gå på Handels men inte kommer in, hon som kom in på Handels för att hon är den mest fokuserade personen bland 85orna, han vars coolhet kom från att trycka ner folk även om alla skrattade åt honom, hon som var den snygga tjejen etc etc. Du vet hur det är. Men i min klass fanns också den där rätt så tysta killen som var fruktansvärt söt och snäll, och som visste att han kunde äga alla men ändå var ödmjuk som fan. Den killen som menade det han sa, och som man skrattade med. Den coolaste snubben i min klass enligt mig. När han sen började som korr-läsare på Stureplan.se kunde jag inte annat än gratta honom. Det var en enorm grej, och jag var glad för hans skull. Stureplan är inte lätt, och jag antog att en indiepopare som han aldrig skulle söka sig dit men det är grejen med honom, han kompromissade aldrig. När jag stötte på honom för några veckor sen på Söder, var han fortfarande samma söta popkille som alltid, men nu jobbar han med Stureplansgruppen. Jonathan Nederdal kommer i mina ögon alltid vara den killen som vet vad han vill och kommer komma dit med glans. Dääääääremot, Tydligen finns det en gammal hiphopare på Stureplan.se, men det retar alltid min hornhinna något att läsa artiklar som dissar något jag tycker mycket om. Det är ju bara logiskt. Jag ser inte ner på honom som person eller skribent eller what have you. Han är ju waaay cool Spy Bar-snubbe. He made it. In his own way. Stureplanskulturen. Den är intressant. Och har ett socio-kulturellt värde om inte annat. Men, why this? Alla på Stureplan ser mer eller mindre likadana ut, och alla hiphopare gör väl också det. Let's join forces in the battle. Eller, ska Yayo.se publicera en granskande artikel om hur backslick är lika kul nu som back in the 40s? Nä, let's all get along. Läs hela och reflektera över populärkulturen: http://www.stureplan.se/frame.php?main=http://blogg.stureplan.se/herrbloggen/2008/01/29/sneakerhat/ Sneakers hör inte till Stureplan. That's all I'm saying efter att ha fått rådet att censurera mig.. Från en subkultur till en annan, hate less fan. Sneakerhat Jag hatar sneakers. Speciellt på äldre. Eller kanske är det att jag bara har så svårt för människor som tar sneakers på för stort allvar. Medan mina kollegor som, till skillnad från mig, gillar modeveckan avlägger rapporter från det ängsliga kreddstockholms epicentrum presenterar jag nedan listan på de sneakers jag hatar mest.
1. Retardsneakern Kallas även för Skatesneakern, eller kort och gott Vans. De är breda, tjocka och får alla som bär dem att se mongo ut. Bör kompletteras med att ha ena foten invinklad när man går för den autentiskt utvecklingsstörda looken. Här smygplåtad av mig på flygplatsen i Puerto Esondido.
2. Samlarsneakern Skulle också kunna kallas för Designsneakern, om det inte vore för ett så enkelt faktum att alla sneaks är designade på ett eller annat sätt. Detta är sneakern som just det folk, som är anledningen till att jag hatar sneakers, bär. De tillverkas (eller målas) ofta i Japan, köps för tusentals dollar på eBay eller köas för i timmar av 30-åringar som på riktigt gillar graffiti och allmänt vägrar växa upp.
3. Förnekelsebratsneakern De är enkla och vita, främsta företrädaren heter Stan Smith och de sitter uteslutande på fötterna på brats som inte vill vara brats. Att de hugger sig själva i ryggen och så bär skor som numera faktiskt är den exakta definitionen av svenska brats, är inget de tänker på. Min kollega Viktor Barth-kron bär konstant Stan Smiths och kanske vet varför?
4. Treckersneakern Mellantinget mellan vandrarkängor och sneakers är populärt i landsorten och på tekniska högskolor. Man ser inte helt efterbliven ut i dem. Bara lite helylle och dum.
5. Kistasneakern Kallas också för Huligansneakern eller helt enkelt Iraniersneakern. De är tajta som strumpor, har tunna sulor som knappt syns från sidorna, knyts ofta med kardborrband, pryds av räfflor och finns såväl i märken som Nike och Adidas som Lacoste .
6. Sportsneakern Sist på listan för att de faktiskt finns av en anledning. Jag kan leva med unga förortshiphoppare som glider runt i basketskor. Jag kan inte leva med projektledartyperna som försöker se glassiga ut när de joggar inne på SATS.
tisdag 29 januari 2008 16:38 av Carl M Sundevall. | Diss, Skor |
- Jag litar på RMH... - Litar du på Adam Tensta?, frågade jag. - Jag sa att jag litade på RMH... Detta knappa samtal uppkom efter att jag berättade för en vän att bloggdrottningen Blondinbella ska vara med i "Dopeboy" videon. Vad ska man säga? Hon ska tydligen representera Stureplanskulturen eller nåt liknande som är totalt oförutsägbart...Under samma samtal, frågade denna underbara vän vad jag tyckte om den moderna hiphopen.. Vilken?, frågade jag. I största allmänhet, svarade han. I största allmänhet tror jag att om jag kunde pin-pointa ett ögonblick när jag skakade på huvudet och såg hiphopens namn dras i smuts, så var det nog när man började kalla Black Eyed Peas (post Fergie) för hiphop. Tänk, efter det kom Pussy Cat Dolls...Senast såg jag en Kat Deluna ft. Busta Rhymes videon och jag hörde mig själv säga Fan vad hon ser ut som Christina Milian. Jag saknar Lauryn Hill (ja, jag vet att hon är en crazy lady, men hon har ändå sig själv kvar). Rihanna i all ära. Jag saknar TLC. Estelle i all ära. Igår såg jag en gammal Destiny's Child video och jag erkänner att jag varit rätt så oblivious to the fact att Beyoncé är en vit tjej med kurvor. Think about it. Efter det kom en Chris Brown-video, varpå min polare sa Shit, det här är typ så vit man kan vara och ändå kalla sig svart. Det tyckte jag var lite hårt..Jag håller inte med om att det är själva hudfärgen som anpassas, det är snarare själva bilden av artisten. Det är Beyoncés blonda hår och Shakiras "nya" sätt att identifiera sig med den amerikanska kulturen och totalt lämna den färgstarka blatte-grejen behind. Gud förbjude att man är som man är. När Shakira skulle slå stort i USA, fick hon det fina rådet att färga håret blont. Sen gick det som det gick. Jag saknar Angie Stone. Nog om tjejerna. Mtv visade en gammal Snoop/Dr Dre-The Chronic-video med hela block party grejen och jag undrar om tjejer har fått kompromissa sitt utseende för att tilltala så många som möjligt (a.k.a. sälja mer) på samma sätt som killar fått ge upp den här "fan vad kul vi har när vi är oss själva och grillar korv med polarna och åker runt i våra bilar och spanar in brudar", och blivit den här stekarkillen som vill hooka med en tjej på klubben men åh nej, hans kläder kan bli skrynkliga och hans nyskurna diamanter kan trilla av.
Jag saknar Coolio. Nästan. ps. idag fyller FormOne år. Grattis we say. och, det går inte att hata Robert Zillén. läs senaste Rocky-tidningen. Han nämner inga namn, men fetare diss får man leta efter. Det tråkiga är att man kan vara lite borderline knäpp, men de han skriver om är fortfarande sjyssta killar. Still, så jäkla kul skrivet..shit..write, write on! love.
Här är några av mina favoritbilder från Hultis; Brother Ali, Slug, Ken och Saigon som snackar med Kid Colt, Mange Schmidt, Lazee Lizzle, Adam Tensta... (Nästa år är du med Jonathan a.k.a minfavoritbloggareeftercallefleur!) Campingen var äcklig. Backstage var grymt. Bajamajan sög. Snubben i Säkert! flirtade, men alltså..jag vet inte vem du är och nej, jag skriver inte för Aftonbladet, sorry. Slug gjorde mig nervös. Brother Ali gjorde mig nästan till muslim. Mange Schmidt blev påhoppad av hysteriska "MangeJagVillTaBild!"-kids. Niklas vann hångeltävlingen. Jag vann smickertävlingen. And I LOVED IT!
Du vet när man sitter på bussen och ser någon snubbe rota (mind you "rota" och inte "peta diskret") i näsan och man blir så vidrigt äcklad och känner sig bättre än alla andra...tills man kommer på att fan, visst rotar man själv i näsan ibland. man kanske gör det när ingen ser, men fan, man är bara mänsklig. jag var i Bulgarien en vecka, kom hem igår, och under semesterresan får jag ett sms om Lazees nya "Hold On". Jovisst hypas "Setting Standards" som fan och jag erkänner att jag först avfärdade Lazee med fördomen att "vafan, nu kommer en till svenskproduceradUSAwannaberappare...", men sen blev jag ertappad med fingret långt upp i näsan... Alla, och då menar jag ALLA, spelningar jag sett med Lazee (och det är många) har överträffat min elitism och nu skäms jag som gubben på bussen med snorkråkan på pekfingret. Lazees förmåga att förvåna och spela ut klubb-hopen till sin fördel lämnar mig med en tappad haka. det är inte tyst kring Lazee, och hans musik bör inte underskattas. är du en sån där tönt som säger "Honom kan man inte lyssna på, han är ju på MTV och NRJ...värsta sell outen!" att hata är ute. Lazee har lyckats och förmodligen bryr han sig inte om folk som neggar allt mainstream, men folk som bara gillar artister som svälter och är underground stör mig. grattis Lazee Lizzle, ännu ett tecken på att svensk HippppyHoppy kan stå på egna ben!
